först vart jag en smula förbannad över snö och kyla, sen vart jag glad då jag insåg att jag kan nu springa ut och fotografera massa roliga snögrejer. rätt mysigt med snö endå. man lär väl inte få uppleva det så mycket mer med all global uppvärmning. under dagen såg jag massa glada ungar leka runt i snön och föräldrar dragades på barn i pulkor och anant spännande.

jag fick som vanligt en tankebom då jag såg mig själv som barn lekandes som en galning i snön.

dagen gick och jag gjorde inte många knop kollade på några filmer, damsög lägenheten, busade med Morris och bara njöt av ledigheten.

senare åkte jag iväg till Robban. Jag hade totalt glömt bort att det va snö och halt ute så när jag slet upp porten och trallade ut på gatan så stog jag på näsan direkt. Det brukar bildas en söt isfläck utanför porten.jag flög som en vante . hade jag haft nån jury i närheten hade jag med all säkerhet ftt iaf 7,5 i stilpoäng. Jag låg där på marken några sekunder innan jag reste mig upp och garvade åt mig själv. Ja millan det är ditt fel att jag ramla. bara för att vi diskuterade det häromdagen ;)

jag började tänka på alla gånger jag har stått på näsan. Eftersom att jag totalt struntar i om jag gör bort mig själv så har jag bjudit på många vackra vurpor genom tiderna.

där jag bodde förut så va det en ganska lång och halvbrant backe som man fick en jävla fart i om man cyklade eller åkte inlines. nån gång när jag hade tagit sats så långt upp på parkeringen som jag någonsin kunde komma för att se hur lång jag kunde komma utan att trampa när backen tog slut. i full fart åkte jag ner för backen. väl nere så kände jag hur cykeln började wobbla fram och tillbaka. jag kände att nu jävlar nu dör jag!

Jag krachade 20 meter efter backens slut. ag lyckades styra upp cykeln på gräset där jag krachade och kanade genom gräs och snår. jag klarade mig me uppskrapad röv och trasig hand.

nån annan gång i samma backe med morsans gamla cykel så skulle jag svänga tvärt efter backens slut in på en annan liten väg. styret svänge men inte cykeln ( styret satt löst )

jag flög , cyklen flög

jag minns nångång då jag återigen cyklade, jag skulle hem till en kompis. jag pratade i mobil samtidigt. mitt på vägen står två betongkor dom har alltid stått där. jag tänker inte på korna och självklart cyklar jag rakt in i en av dom. Jag håller fortfarande mobilen mot örat när jag flyger genom luften jag vrålar och jag hör hur personen på andra sidan bara gapskrattar.

stiligtast av allt va när jag fastnade med foten i spärren nån gång när jag skulle planka och blev hängades mitt i rusningstrafiken.

minnen från förr och det finns det gott om.

När jag efter några timamr hos Robban började jag röra mig hemåt. jag tog några snöbilder som jag kommer lägga upp senare. otroligt nog funkade FORTFARANDE SL trafiken. Eftersom att snö är en överaskning för SL varje år så vart jag en smula förvånad och glad. t-banan kom som den skulle. tuben fylldes med berusade nyblivna 18 åringar och det va ett jävla liv.

jag va rätt trött i huvudet och ville helt hem och lägga mig. plötsligt så stannar vi mellan gamla stan och t-centralen. otroligt nog fick vi information om varför vi stog still, jag tippade på halt spår, men det va tydligen tåget framför som hade datahaveri. jag plågades till döds av skrikande fulla idioter. jag ville bara hem ochd et snabbt. men i SL,s värld så går ingenting fort. vi vart stående i ca 20 min innan vi började rulla igen.

Nog om detta! detta är en fotoblogg så jag ska berätta om kommade plåtningar. det som ligger närmast just nu är torsdagens plåtning av lilla Jonathan :) jag hoppas att han e lika grym som förra gången. Och Millan jag ska plåta dig med bara så att du vet ;)

jag har en del fotoidéer och tankar men det får jag ta i nästa blogg. nu tänker jag låta Jhon blund göra sitt jobb nämligen däcka mig med en fet träklubba.

vi ses på andra sidan linsen